Vaktparad på rad

Från Riddargatan 13 vid Armémuseet
har vi i alla tider stått och sett
vaktparadens stolta marsch, så flott
genom staden till Stockholms slott.

Bom, bom, bom ljuder trummornas dån
hörs på Artillerigatan ända härifrån
när stolta soldaters ljudliga klan
mäktigt svänger in mot Nybroplan.

Men på Hamngatan förvirring sker
fyra gubbar orkar inte längre mer
och stannar på kungsans Fridays bar
och ett par tre bärsor tar.

En något decimerad samling uniformerade paradörer
strosar glatt vidare bland stadens flanörer
längs Kungsträdgårdsgatan tågar detta gäng
glatt tutande inför nästa högersväng

Men otakt är vaktparadens lott
hälften går fel på väg mot slott
och ljudet av trummor och cymbaler försvinner
åt höger och trumpeter och tromboner vinner

Men oj, på Gustav Adolfs torg
svängde Harald Tutare mot Björneborg
och hälften av de som sedan var kvar
vilar i stället ut på närmsta glassbar.

Resterande, varma, trötta få soldater,
återstoden av gänget av arbetskamrater
delas i två små gäng av ett rödljus
på vägen mot vårt fina kungahus.

Så över Norrbro lunkar eliten,
en nämligen tämligen, liten,
sliten, inte alls glad
– vaktparad.