Tomteskumt

Jag kommer så väl ihåg när grannens grabb Sören kom hem till mig straxt innan jul och med en viktig min sa att han skulle berätta en hemlighet för mig. Jag var fem eller sex år gammal och Sören var ett år äldre.

Vi gömde oss under bordet i köket och han
berättade utan omsvep att det var min pappa som var jultomten!

   Jag hade lite svårt att tro honom först. Skulle jultomten vara min egen pappa!? Det lät ju inte klokt!
Men när jag väl fått fundera lite insåg jag att nog hade alldeles rätt i alla fall.

Jag var som förlamad av vetskapen, men det stämde ju. Pappa som annars mest satt framför sportsändningarna i sin nätundertröja med en öl på helgerna  försvann faktiskt ut på själva julafton för att köpa tidningen och medan han var ute passade jultomten på att besöka oss!

Och en gång kom pappa hem sedan tuggandes på en kola som vi gett tomten vid hans besök! Behöver man säga mer?

Klart att jag var jättestolt. Tänka sig att det var MIN pappa som var tomten! Jag fylldes av en varm lyckokänsla när jag tänkte på att min pappa reste runt och gjorde så många barn glada med julklappar.
Från den dagen såg jag på min pappa med andra ögon, fyllda av stolthet och värme.

Än idag känner jag samma stolthet. När jag har gått till bensinstationen för att köpa tidning tillsammans med de andra papporna som samlats där för att vänta in att tomten ska göra sitt, så brukar jag berätta om den där dagen då jag fick veta att jultomten faktiskt är min pappa.

Då brukar de se på mig med en sådan där särskild blick. Jag tror det är av respekt.

GOD JUL!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *